Vi s?e v? hemman och gav oss sedan ut,
som f?len bortflyger, n?sommaren tar slut.
Han kommer en g? ?r n?v?n skrider fram,
men vi f?ldrig sk? v? k? fosterland.

Och n?vi kommo till den liverpoolska hamn
begynte ?erns t?r s?tritt att bryta fram.
Det blev en hj?ans sveda i br?t p?ar och en.
Man talar blott om Sverige och om sitt f? hem.

Vi packades tillsammans uti ett osunt kvav.
Det var f?ss att sk? liksom en ?n grav.
Och f? som vi fraktat ifr?v?svenska jord
den blev oss nu f?uden att taga med ombord.

Och n?vi hade seglat en vecka eller tv?br>ett m?r d?et h?e och bredde sig d??br>Ej se varann vi kunde, knappt andas eller g?br>Det var en gruvlig pl? f?tora och f?m?br>
Nu blir en ?ig hunger, med sorg och gr?och gny.
En j?er som sig tr?er till himlens h?sky.
Och d? gruvligt h?ar bland m?korna ombord.
Man ser de d?kastas i havets vilda flod.

Det ?det som gr?r mitt hj?a till min d?br>Att se de arma barnen h?gr? efter br?br>Vi kunde ej dem hj?a, ej lindra deras sn?br>De m?e nu f?r? och sedan d???r>