det var en vanlig dag, fast ändå ovanlig
jag var en flanör, i Chicago

det var på den tiden då Chicago-jazzen var som störst
alla pratade om Chicago-jazzen
och man man tänkte Chicago-jazz
man sov Chicago-jazz
man åt Chicago-jazz
man älskade Chicago-jazz, man hatade Chicago-jazz
man klädde sig i Chicago-jazz
allting var Chicago-jazz
den hösten i Chicago

New Orleans var helt ute, det var Chicago som gällde
Chicago-jazzen
och all annan jazz var värdelös,
då var det Chicago-jazzen som gällde

som sagt jag var där
jag var en vanlig flanör
om man nu kan kalla mig för vanlig
jag är ju en rätt ovanlig person
men jag var en rätt vanlig flanör, jag kände mig som en vanlig flanör
eller fel, jag såg ut som en vanlig flanör
folk som såg mig kunde tänka "där går en helt vanlig flanör"
fast egentligen var jag en mycket ovanlig flanör
jag var Doktor Kosmos, som gick på gatan i Chicago
då Chicago-jazzen var som störst

Det var en ganska trevlig höst
löven var gula och röda, lite bruna
det var höst som den var mest
förutom att vinden som blåste i löven viskade
Chicago-jazz Chicago-jazz

ahhhh ahhhh ahhhh ahhhh

jag tänkte ta mig en kopp te
för en kopp te
ja, det skulle vara bra
det skulle till och med vara lite trevligt att dricka en kopp te
hade dom som gjort det sagt till mig
sagt och gjort jag tog i på ett tehus och beställde en kopp te
men den skulle vara stor sa jag
den fick inte var för liten
dom tog in en kopp te till mig och jag tänkte
jasså är det det här som är en kopp te
jag började smutta på min kopp te
och te´t smakade Chicago-jazz
jag rörde ner sockret i te´t
så som jag hade hört att man skulle göra
och genast löses sockerbiten upp och bildade bokstäverna
C h i c a g o - j a z z