N?jag var liten fick jag ett munspel av far
p?nr?n av farfar, som musikalisk var.
Ge grabben ett munspel s?pelar vi duett,
sa' farfar, som sj? spelte p?sskornett.

N?farfar satt i k?aren och bl?e sig bl?r>blev farmor f?ivlad och faster ocks?br>En dag n?faster tr?at en riktig stilig man,
som kom och h? farfar, blev han blek och f?ann.

Vi ?e tillsammans, min farfar och jag.
D?jorde jag en visa som verkligen var bra.
Den hade fyra toner och l?underbar,
jag tror att det var ungef?s??den var.

Vi tutade och bl?e med k?la och med darr
s?uvorna p?aket fick ?katarr.
Men farfar bara ? p?han spelte som i trance
och duvorna bosatte sig n?n annanstans.

Min farfar, min farfar, det var en m?lig man,
f?an var musikalisk och tr?n hade han.
Det stampade han takten med i drill och kadens.
Han hade inga t?er och skepparkrans.

N?farfar blev f?ammal avled han till sist.
D?ystnade musiken och allt blev trist.
Men ?u, n?jag t?er upp??ydda dar,
s?l?r jag i andonom en liten fanfar.