Jag sjunger en visa i vinden
och hoppas att vinden f?br>min sk?den visan mot kinden
och i hennes ?str?br>och hennes hj?a r?br>
Jag har varit i l?er m?a
och ej varit i m?a fler.
Nog skulle jag sluta g?a,
om du mig d?m ber.
Och k?igt p?ig ser.

Men ?a mig lycka p??en
n?jag nu ifr?dig drar.
Och orsaken, Ann-Katrin, ?den:
jag kan ej stanna kvar
d?jag ej din k?ek har.

Jag sjunger en visa i bl?en,
jag sjunger en visa i storm.
Mitt hj?a ?som en gr?en,
mitt hj?a har mist sin form.

Men h??in marsch under m?n,
den gungar i stadig moll.
Den passar ej p?rammofonen,
den handlar om dig, ditt troll.
Att ditt hj?a ?ett s?.
Och min sm?a ?enorm.