När de är match
då bär jag aik-emblemet närmast hjärtat.
Ett lag att dö och strida för
det har jag alltid känt att det är värt att
som sist när vi rök ihop med supportrar till det andra laget
några sprang, men jag stod kvar och

stod upp för gnaget.

Sen blev det rättegång och jag kom klädd i det finaste jag ägde
Min matchtröja såklart för jag visste hur tungt bevisen vägde
En åklagare sa: det var ju du som slog det första slaget
Jag svarade: än sen,

jag stod upp för gnaget,

men då brast han ut att skulden helt var min
han skrek att jag, ja, jag borde spärras in
han kallade mig för huligan.
En ligist, en skam för hela stan
men jag stod där stolt och tog emot och

stod upp för gnaget!

Nu har jag kommit ut, efter att ha avtjänat en månad
Jag tänker att vår tid här på jorden är blott lånad
Så säg mig den som vet, vad gör man här överhuvudtaget?
Om den tillslut blir dömd som

står upp för Gnaget.

För vad är det värt, om det man hållit kärt
ska dras i dyn, inför allmänheten syn
men om då en gång när minnen blott finns kvar
och frågor växt där finns ett givet svar
Vem var denne man?
Vad gjorde han?
Han stod upp för Gnaget!
Ja, jag stod upp för gnaget...