Aldrig ur minnet bortskjuter jag v?br>Ann-Katarin, den v?.
Hon gav mig mitt f?a s?i min sj?
hon gav mig skavs?p?n?.
D?ill hon sk?t mig sitt hj?a och allt,
och fast blyg som en konfirmand,
l?e hon ut alla knepen till mig,
och d?ick jag blodad tand.
Om pistiller och bin talade Ann-Katarin,
men hon menade n?t helt annat.
Jag tror inte jag vill. Och hur ska det g?ill?
Men vi kom dit vi kom lik f?nnat.

Avh?samheten ?inte modern,
den alstrar onda safter.
K?ekens m??svaghetens v?
och Ann-Katarin hade krafter.
Hon bytte tavla n?jag sk?ill m?
sk?ag ej bytte hon ??br>Ja hon var en kvinna av rostfritt st?
det lovar jag och sv?jag p?br>Ge mig k?ek, ge vin, sade Ann-Katarin,
ty det blir mig s?r?gt i l?den.
Ganska skral min moral och min stig inte smal,
s?ag slipper att tr?as i m?den.

Skulle jag sjunga om hennes behag,
bleve jag panegyrisk.
Hon hade faktiskt magnetiska drag
och hennes g? var lyrisk.
Armar och barm utan lyte och vank
och resten var fin ocks?br>s?ag blev f?skad fast?jag var pank,
det lovar och sv?jag p?br>Du ?sk?du ?fin, sa jag till Ann-Katarin,
n?jag ser dig f?jag stora darren.
Vill du sv?a ett tag? S?ett ord blott och jag
g?till pantbanken med gitarren.

Aldrig ur minnet bortskjuter jag v?br>Ann-Katarin, den ljuva.
Hon gav mig mitt f?a s?i min sj?
hon spr?te den som en druva.
F?on gav mig korgen f?n huligan
som hon spelade fyrh?igt med.
Hon har behandlat mig som sj?a fan,
dte kan jag ta p?in ed.
Det finns penicillin, sade Ann-Katarin,
det ser inte s?arligt ut.
Adios, far i frid, nu har jag inte tid
och f?sten s?r det slut.