Drömmarna tog slut när skolan var förbi.
Var det verkligen så här min framtid skulle bli?
Nitton år och utanför, och ingen verkar bry sej om varför.
Min dag har bli'tt så lång, min natt en evighet.
Jag driver utan mål på ett hav av ensamhet.
Men kroppen är ju ung och stärk;
Varför vill ni inte låta mej få visa vad jag kan?

Ni kan väl ge mej en chans, ge mej ett hopp,
ge mej nå'nting att tro på.
Jag vill ha en uppgift, jag vill ha en plats;
Jag vill ha en framtid.

Jag skapar ingenting, jag ligger folk till last.
Jag anklagar mej själv, det är mitt allra värsta straff.
Ni slösar med mitt enda liv;
Kan det verkligen betala sej att ställa mej bredvid?