Här på mitt jobb går jag runt, tar mot skit och lyfter tungt,
och ingen ser det jag gör.
Och jag, jag vet att man ska, vara tacksam, nöjd och glad,
och helst le tills man dör.

Men då ska jag fan ha ett leende tillbaks ibland,
när jag ler mot alla jävlar på mitt.

Jobb suger fett det känns fel, jag kliver av jag lägger ner,
slita hårt tar vi sen.
Control, alt, delete glöm allt slit, rensa minnet från all skit,
och börja om igen.

Men då ska jag fan ha ett leende tillbaks ibland,
och kanske rent av ett litet tack.

Men jag tänker inte stanna kvar här, tänker kapa allt
och börja om på nytt.

För jag är som du likadan, men kanske inte lika tam,
för kontroll är rätt trist.
Men en dag blir jag bra blir normal, skaffar radhus, fru och barn,
Jag blir vuxen till sist...