Hör hur det åskar, säg mig hur du kan sova inatt.
När luften är full av, Allt sånt som aldrig blir sagt.
Jag kan se dina läppar, men inte höra din röst.
Känner du kylan, från en tidig höst.

Så vila ditt huvud emot min hals,
medan vi ännu lever och känner nått alls.
Det finns någonting som är heligt.
Någonting som finns kvar.
Någonting som är oförfalskat.
Kan du visa mig var?

Vi ligger i mörkret, som om vi inte fanns.
Du vet den här världen, skrämmer mig bortom all sans.
När regnet som faller, är nånting vi kan förstå.
Tungt som en människas längtan, utan mål men det faller ändå.

Det droppar i hallen där regnet vill in,
och fukten som fräter sig in i mitt skin.

Det finns någonting som är heligt.
Någonting som är sant.
Någonting som är värt nånting.
Som inte satts i pant.

Allt det vackra i världen, ligger dolt någonstans.
I skärvor och spillror, där alla färger tappat sin glans.
I dessa brustna bitar, finns allt vi drömmer om då.
Allt det vi förlorat, allt det vi kunde förstå.

Vem vet om vi lever, vem vet om vi finns,
vi måste tillbaka till nånting vi minns.

Det finns någonting som är heligt.
Någonting som är rent.
Någonting som är oförvanskat.
Om det inte är försent.