En del blir kungar och en del blir inte kungar.
De som blir kungar är ju glada förstås.
De som inte blir kungar är ju inte glada,
det är väl inte så konstigt?

Men om man tar sig en extra titt på de som blir kungar,
så ska man strax se att deras föräldrar
ofta är kungar eller liknande.

För om man har en farsa som är på ett visst vis,
så blir man ofta på det viset själv.
Det gäller inte bara kungar,
utan även vanliga knegare.

Om man till exempel är kranförare,
och får barn så kan man va' säker på
att barnet tycker mycket om
lingonsylt till köttbullarna.

Refräng:
Det sociala arvet. Det sociala arvet.
Det sociala arvet. Det sociala arvet.

Och nu en historia ur det verkliga livet:
Det var en kille låt oss kalla honom N.N.
Han hade en förvirrad mamma,
själv blev han förvirrad.

Och nu en till sann historia:
Det var en duktig tjej,
en dag så sa en lärare:
"din morsa hade jag i Engelska, oh Yeah"
"Men hon var jätte sampig på det,
därför är du också sampig,
nu sänker jag ditt betyg,
jag tror du får en etta, haha"

Kära lyssnare, vad drar man för slutsats?
Är det upprörande, eller vad är det?
Och det gär pågår varje dag,
på jättemånga ställen.

Räfräng