Innan jag berättar det jag ska vill jag ge er en bakgrund.
På gymnasiet var jag med i en klubb,
som bara kilar fick va' med i.
Vi hade frack och läste dikter för varann,
och drack punch och snusa luktsnus.

Klubben hade funnits hundratretti år,
och fostrat direktörer, jurister och ambassadörer.

"Tradition förpliktar herr von Ecke"
"Var så god herr Olsson......."
"Låt oss sjunga punchens lov,
herr Fahlén för bövelen, hurra!"

Så en kväll när klubben hade möte
och debattämnet var kvinnor,
hördes skrik utanför klubblokalens port,
nå'n som gapa om pingviner.

Vi titta' ut genom fönstret allihop,
där stod en som gick social.
Någon visste att den killen hette Ante
och att Ante spela' hockey.
Han verka' arg vi låste dörrn.

Det gick ganska lätt för Ante att få upp vår dörr
med fyra sparkar och en axelknuff.
Ingen av oss kunde slåss, det kunde Ante,
han fick in två smällar på Anders Levin.
Ante skrek: "Jag ska hacka alla,
som man hackar morötter på morgonen med kniv"
Just det citatet blev ju se'n ett klasiskt skämt internt,
i klubben under flera år.

Det blev en rättegång,
han dömdes för hot eller nå't.
Sin dröm att bli polis,
kunde han glömma för gott.
Det tog mig flera år
att fatta vad som hänt
sen börja jag förstå:
Klasshat i vår tid, hallååååååååååååå!

Vem var Ante, vem var jag?
Vem var dålig, vem var bra?
Vad var det som Ante ville oss?

Vem var Ante, vem var jag?
Vem var dålig, vem var bra?
Varför skulle Ante börja slåss?

Vem var dålig, vem var bra?
Vem blev Ante se'n,
och vem blev jaaaaaaaaag?