Han väntar på gården och klockan slår.
De har gått in nu och tiden går.
Han väntar inte ensam, där står en man
hon lovat tro innan han försvann.

De ser på varandra och anar svek,
nu är det allvar och ingen lek.
Att främlingen är envis står redan klart,
han söker bruden som kommer snart.
Ge dig, vi vet att hon är grann,
att hon kan locka andra än sin man.
Du hoppas att hon har känslor kvar,
men snart säger prästen amen.
Hon sitter på vagnen i all sin prakt,
och hon har karlarna i sin makt,
Hon samlar sina kjolar och stiger ner,
och han blir yr av den syn han ser.
Han minns hennes värme och hennes hud.
Nej, förr ska djävulen ta hans brud!
Och där på själva trappan till kyrkans port
hörs det en svordom, sen går det fort.
Ge dig, din djävla krigarsjäl.
Får vi en chans så ska du tas ihjäl.
Han har redan bruden i sin famn,
och brudgummen står med skammen,
Ge dig, vad har du hjärnan till?
Du kan ju se att flickan inte vill.
Men bruden hon ler emot sin vän,
och prästen han säger amen.
Ingen har sett dom sen,
dom säger hon såg lycklig ut.
Brudgummen letar än
som bara narrar skulle göra.
Ge dig, jag orkar inte mer!
Och ändå vill hon pröva allt han ger.
Hon vet att hon borde säga nej,
tills prästen har sagt sitt amen,
Ge dig, vi kanske kommer dit,
men innan dess kan jag väl få en bit.
Du har ju så mycket kvar ändå,
sen delar vi väl på skammen.