Så går solen upp och så tar dagen vid
bakom tunga gardiner äter klockan tid
hon har feberögon och nervösa händer
trots att radion står på och spelar Love me tender

det var länge sedan någon älskade här
hon vill inte mera för hon vet ju så väl
att hjärta rimmar bäst på smärta - hon vet
att det finns inget sådant som en verklighet

guldfisk & bonzai
världen är så liten
hon måste ha kontroll
annars blir hon bara sviken

så går solen ner och det blir natt igen
mot fönstren och taken faller det regn
hon tar quaaludes och sedan ett glas vatten till sängen
hon glömmer radion på och det är dunkelt i rummet

och det var längesedan någon talade här
för hon vill inte mera det blir bara besvär
för människorna de tar plats och vill finnas
men hon gör sitt bästa för att glömma att minnas