Nu vill jag sjunga om modersvingen,
som mig betäcker i nödens strid,
nu vill jag vila vid moders hjärta,
där blir jag stilla, där får jag frid.

Det modershjärta tar ej sig like,
i trofast kärlek det ser jag nog,
vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss då.

Ty jag vill glömma livets smärta,
all tidens oro, allt jordens svek,
och tyst mig gömma blott vid det hjärta,
vars nåd och sköldhet jag nu fått se,

Det modershjärta tar ej sig like,
i trofast kärlek det ser jag nog,
vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss då.

Det modershjärta tar ej sig like,
i trofast kärlek det ser jag nog,
vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss då.