Tyst är lunden, och sjön, som kysst/ strandens somnade ros, är tyst./ Aftonskimret, som milt besken/ tempelkullen, har bleknat ren/ stilla, drömmande, stilla.// Tysta stjärnor ur havet gå,/ stilla palmernas kronor stå,/ sen därunder i myrtenskog/ vinden suckade nyss och dog/ stilla, drömmande, stilla./// Trött najad har på mossig bädd/ sjunkit ned vid sin urnas brädd,/ sövd av sorlande källans sus:/ barmen häves i månens ljus/ stilla, drömmande, stilla,// medan hon ser i ljuvlig dröm/ stelnad, kristallren, tidens ström/ och all världen från ve och harm/ somnad in på Allfaders arm/ stilla, drömmande, stilla.//