Jag sitter i en fåtölj på Biografen Grand.
Och på min arm där tickar sekunderna sakta i väg.
Snart elva, snart är det dags
och jag tänker på Johann Sebastian Bach.
Han har redan fått sin plats
men jag får bara en chans.

Jag går Sveavägen fram.
På trygt avstånd men så nära jag kan.
Och jag möter en blick i grillen
vid Adolf Fredriks kyrkogård.
Och jag tänker på alla dom som funnits
men ingen minns.
Om några år då kliver jag fram
och mitt namn ska klinga,
jag ska aldrig dö.

En kväll på tunnelgatan
tog jag min plats.
En kväll på tunnelgatan
fikk jag min chans.

Och jag höjer min arm och fjärilen flyger.
En rekyl i min hand.
En kvinna som skriker när jag springer bort.
Och jag vet att i natt ska jag sova
och låta drömmarna komma
och hå som dom vill,
för jag har skrivit inn mig i historien.
Jag skal aldrig dö.

En kväll på tunnelgatan
tog jag min plats.
En kväll på tunnelgatan
fikk jag min chans.
En kväll på tunnelgatan,
pistolen var varm i min hand.
En kväll på tunnelgatan,
allt känns bra.