Inciklad av stj?rnh?rars krestsande f?lt,
fr?n alla v?derstreck en vidgande reflektor
Likt en fabeldr?m som sammansm?lt
och visas av av en ?versinnlig projektor
En bl?ndande aftonsol d?r st?r f?rbl?dd,
med irreversibla str?lar fr?n naturen fl?de
Min spegelbild i sf?rens sidor ?r f?dd,
?r det h?r jag skall finna mitt ?de?

H?nf?rd av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare ?n sagans poet
Bildspel sprungna ur sj?lens essens
spr?nger varje tankes gr?ns,
ett klot bortom v?rldsalltets kvintessens

Dess yta ?r kl?dd av stj?rnestoft
som med tusen ?gon stirrar
Rakt in i sinnets g?mda loft,
i en dimv?rld jag ?ndl?st irrar

I detta t?cken vilar ett tusen?rsrop
kv?vt av ett vakums strikta karisma
Som girigt omsluter och h?ller ihop
den silvriga glasglobens gnistrande prisma
Jag besk?dar genom detta f?nster
m?rkrets och ljusets eviga konflikt
I sf?risk abberations f?rvr?ngda m?nster
vindlar de samman i ett gl?dande skikt

Bildspel sprungna ur sj?lens essens
spr?nger varje tankes gr?ns,
ett klot bortom v?rldsalltets kvintessens

Dess yta ?r kl?dd av stj?rnestoft
som med tusen ?gon stirrar
Rakt in i sinnets g?mda loft,
i en dimv?rld jag ?ndl?st irrar

H?nf?rd av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare ?n sagans poet
Bildspel sprungna ur sj?lens essens
spr?nger varje tankes gr?ns,
ett klot bortom v?rldsalltets kvintessens