Han fångade sparken med huvudet
han hade tänkt alla tankar ändå
Han stod inte upp när han fick den
för full för att ens kunna gå

Långsamt glömmer man bort allt
också pojkar i manchestertyg
men jag minns vår skrika stolar i köket
och virveln på min kula av porslin
Min vän hade kritvita tänder
Hans kläder luktade rök
så levande att det ibland känns
som om det jag som är död

En blank dank
låg så tungt i min hand, mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmare en så
En blank förmiddag i handen på Frank

Han fångade sparken med huvudet
Som att nicka en fotboll i mål
Som att kasta en sten högt över taken
och klättra dit ingen kan nå
Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och gul blend i smyg
men inte saker han sa som gjorde mig större, äldre
inte så blyg
På hans jacka satt fyra märken
Hjältar i glittrande tyg
Slade Kiss Bowie & Sweet, året när Pinups var ny

En blank dank
låg så tungt i min hand, mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmare en så
En blank förmiddag i handen på Frank

Nu är jag större, nu är jag äldre än du
Nu är jag större, större än du...